Aloe Vera är en av mänsklighetens äldsta kända läkeväxter. På mesopotamiska lertavlor
daterade 2 100 år f Kr. finns instruktioner om hur växten skall användas.
Hippokrates, läkekonstens fader, påstod att Aloe Vera främjar hårväxt, botar tumörer och
lindrar dysenteri och magsmärtor.
Det finns över 300 sorter av Aloe Vera. Den mest verksamma är Aloe Barbadensis Miller,
en suckulent som tillhör liljefamiljen.

Aloe Vera växten innehåller minst sex olika anticeptiska ämnen: Luperol, salisylsyra, kar-
bamid, kanelsyra, fenol och svavel. Alla dessa substanser känner man till som anticeptiska
ämnen eftersom de har antimikrobiologiska egenskaper. Detta förklarar varför Aloe Vera kan
ha förmåga att reducera eller eliminera invärtes och utvärtes infektioner.

Luperol, salicylsyra och magnesium är också mycket effektiva smärtlindrare och detta kan
vara en förklaring på varför Aloe Vera verkar smärtreducerande.
Aloe Vera innehåller minst tre anti inflammatoriska fettsyror (kolesterol, campesterol, och
B-sitosterol, som alla är växt steroider), varför Aloe Vera kan verka effektivt vid behandling av
brännskador, skärskador och skrubbsår.

Förekomsten av fettsyror kan förklara varför man hävdar att Aloe Vera är mycket effektiv vid
inflammatoriska tillstånd i matsmältningssystemet och andra inre organ såsom magsäcken,
tunntarmen, colon, lever, njurar, och bukspottkörtel.

Synergin mellan elementen funna i växtens sav, gele och i hela plantan visar varför " genom
tiderna" lekmän såväl som läkare har beskrivit att Aloe Vera har egenskaper att hela, minska,
eliminera och även bota många sjukdomar och åkommor.